En lille smule om mig;
1984: Min biologiska mamma och pappa träffas och resultatet blir en graviditet.
1985: Jag föds. Eftersom min biologiska pappa "inte gör hål åt andra" lämnar han min biologiska mamma.
1986: Min biologiska mamma har inte direkt tid eller lust att ta hand om mig så min mormor och morfar har mig mest av tiden.
1987: Jag bor nu hemma hos min mormor och morfar på heltid, eftersom min biologiska mamma har en sjukdom måste hon spendera rätt mycket tid på sjukhus.
1988: Min biologiska mamma träffar "the love of her life". Han anser att jag har det mycket bättre hos min mormor och morfar och tycker därför att det är bäst att jag stannar där. Jag som är 3år har ingen aning om att jag inte bor hos min mamma och pappa. (Mormor+morfar=mamma+pappa för mig)
1989: Min halvsyster föds. Jag är stolt över att vara moster. (eftersom jag tror min mormor och morfar är mina föräldrar tror jag även att min biologiska mamma är min syster)
1989-1995: Brukade vi ha besök från olika kvinnor som kom och fika och frågade ut mig. (jag hade ingen aning om vem de var och brydde mig inte speciellt mycket om dem heller, det visar sig senare vara folk från socialen)
1996: Jag får reda på hur allt ligger till. Mitt liv har varit en lögn! Jag blir vansinnig och vill bara fly. Men tillslut bestämmer jag mig för att jag vill inte ändra på något. Jag älskar min mamma och pappa fast de inte är det egentligen.
1997: Jag skriver frivilligt under adoptionspapper som gör att jag blir mina föräldrars dotter på riktigt!
1998-2000: Livet leker och jag är inte längre arg på någon i min familj för att allt blev som det blev, jag är istället glad för det.
2001: jag får reda på att jag har en halvbror som just då är 12 år gammal. jag har alltid önskat mig en bror och beslutar mig för att leta reda på honom. Därför är jag tvungen att kontakta idioten som "inte ggör hål åt andra" (läs: biologiska pappa) Jag träffar honom några gånger i smyg för jag vill lära känna min bror. Detta året inser jag även att jag inte förlorat något alls på att inte vetat vem min biologiska pappa varit. Han är och har alltid varit en idiot. Tyvärr förlorar jag även min bror när jag bryter kontakten med honom.
2002-2003: Jag tänker mycket på min bror som inte har det så lätt, han var mobbad och han var tvungen att bo ena veckan hos sin mamma i en stad och andra veckan i en annan stad hos idioten.
2003: Jag får reda på att min underbara älskade pappa har cancer. Han dör i december.
2004: Min lillebror kontaktar mig, vi träffas ett par gånger och det känns skönt att vi har kontakt. Jag tar studenten och är förtvivlad över att min pappa inte finns längre. Men han har gjort mig till en stark person så jag överlever utan att må för dåligt!
2005-2008: Jag har träffat min bror 2 gånger. Han har en massa problem som jag tyvärr inte kan hjälpa honom med. Han ringer och ber om pengar för om han inte fixar några kan han bli av med någon kroppsdel typ ett öra eller något sådant. Jag har inga. Mår dåligt av att inte kunna hjälpa honom. Han hör av sig, vill träffas. jag åker dit. han hör inte av sig, det går inte att ringa honom.
2008-Nu: Jag har fortfarande inte hört från min bror och jag har ingen aning om hur jag ska få kontakt med honom. Min pappa har varit död i över 6 år, det känns helt sjukt att det gått så lång tid. Jag har lärt mig leva med saknaden av min bästavän men tänker på honom dagligen.
Några frågor? Va inte rädd för att ställa dem! Jag svarar på de jag kan svara på!
